När en elektrisk enhet först slås på är startströmmen den tillfälliga strömrusning som flödar in i den.
Tänk på en bil som står på en plan väg, parkerad i neutralläge med motorn avstängd. För att få den att röra sig utan att använda motorn skulle en människa behöva ge den en rejäl knuff och troligen göra ett ordentligt frånskjut med benen. När bilen är i rörelse rullar dock hjulen mer följsamt och det krävs mindre fysisk ansträngning.
Det inledande kraftiga frånskjutet är motsvarigheten till startström. Den efterföljande, lättrullande rörelsen motsvarar det stadiga strömflöde som uppstår i en motor när dess drev och rotorer har ryckts ut ur trögheten och börjar röra sig.
För att mäta startströmmen kan tekniker använda antingen en strömtång med hårda käftar eller en flexibel strömtång. Endast mätare som har en inrush-knapp kan mäta startström. Här följer steg för mätning, i det här fallet när du använder Fluke 381 (se bilden ovan):
- Med enheten som ska testas avstängd vrider du mätarens vred till .
- Centrera käften eller den flexibla strömtången runt enhetens strömförande ledning.
- Tryck på inrush-knappen, på mätarens framsida.
- Starta objektet. Startströmmen (strömtoppen) visas i mätarens display.
Varför är det viktigt med den här mätningen? Nyare, högeffektiva motorer drar mer ström än sina föregångare. Om man känner till värdet på startströmmen kan en tekniker lokalisera ett startproblem, oavsett om det är i motorn eller i startkretsen. Mätningar av startström registreras vanligen i en logg för förebyggande underhåll för framtida referens.
För att ge repeterbara mätningar av motorstartström använder avancerade strömtänger (t.ex. Fluke 370-serien eller Fluke 381) ett ”triggerläge” som synkroniserar mätningarna med startströmmen.
Tekniker ”laddar” en mätare genom att trycka på inrush-knappen. Mätningen aktiveras sedan av startströmmen. Efter start gör funktionen för startström cirka 400 mätningar under en period på 100 millisekunder och beräknar den faktiska startströmmen.
Startströmmen kan göra att en mätare visar ett värde som är högre än strömbrytarens märkvärde, men brytaren löser ändå inte ut. Varför är det så?
Startströmmen kan vara 4 till 10 gånger högre än den normala driftströmmen, beroende på motortyp. Så om en motors driftström är åtta ampere och dess strömbrytare är klassad för 20 ampere, hur är det möjligt att en strömtång kan visa en mätning på 40 ampere?
Orsaken till att brytaren eller överbelastningsenheten inte löser ut är att båda enheterna följer en kurva över tid/ström. Denna kurva (se tabell) anger hur mycket ström som passerar genom brytaren, och under hur lång tid, utan att kretsen öppnas.
